Värsta chansen...

...och jag sumpar den.

Så länge jag har gått teater har yrket aktris växt och växt och tillslut blivit mitt dröm jobb. När jag väl börjar inse att det är det jag är gjord för så bryter jag all min koppling till teater. Idioti.

Gick i samma grupp som Johanna, Carro, Emil, Elin, osvosv.. saknar alla. Ringde nyss Johanna. Fick reda på att  de har premiär någon gång i april. Ska komma! Fick också reda på att de ställer upp i en tävling. De har stora chanser att vinna. De ska få spela på en stor teater i Falun eller någonstans och om de vinner så spelat de på någon teaterfestival i Stockholm. Ni anar inte hur länge jag bölade.

Tur att man har en gullig pojkvän som lyser upp vardagen.

Jag har insett att jag gillar att lära. Inte lära mig matematik eller något om fysik, kemi, språk. Nej, jag tycker om att lära mig texter, memorera dem, röra mig, samspela. Fan då.

Kramar!