måndag 18 juni 2012

Jag befann mig på en plats med tallrikar på väggarna.

Steg upp lite försent, klockan 07.17, för att vara exakt. Lagade frukost åt kära syster och lämnade henne på skolgården. Sprang vidare till tunnelbannan med Rymdreglage i öronen. Jag får vänta i fyra långa minuter innan tåget kommer. Tiden går så otroligt långsmat, nästan som att tiden försöker kompencera för helgen som bara swichade förbi. Jag tänker, är inne i musiken, när jag tittar ut genom fönstret och befinner mig i Blackeberg. Hoppar ut ur tunnelbanan i sista sekund, skulle ju trots allt bara till Råcksta, stationen innan! Är tvungen att åka tillbaka och får vänta på bussen i fem minuter. Busschauffören är förvirrad när jag frågar om hur jag kommer till Koppargården och om han vet vilken station jag ska gå av. Han härleder mig till Koppargatan och pratar om en annan buss då jag viskar med min hesa röst "Strunt samma, jag hittar, tack för hjälpen" och sätter mig bakom en ung kille. Låten "Old Style" spelas då jag inser att killen förmodligen ska till samma ställe som jag. För kom igen, vad är chansen att en kille i min ålder, klockan 08.35 skulle vara på en buss som åker mot samma ställe som jag?
Det blippar till, "Koppargården" säger en röst och både jag och killen går av. Följer efter honom, långsamt, några meter bakom. Jag kommer in genom de automatiska glasdörrarna och ser sju förvirrade ungdomar stå tysta, samlade.
Efter fem minuters pinsam tystnad får vi hänga med och få information och tröjor. Vi är arton personer tillsammans, någon var sjuk. Jag får en tröja och hänger med till avdelning fem, där jag ska spendera tre veckor.

Jag befann mig på en plats med tallrikar på väggarna. Vi fick lämna platsen och bege oss hem igen. Sommarjobb.

2 kommentarer:

  1. Fräsigt värre! Bra betalt på sommarjobbet? ;)
    Bra beskrivet händelseförlopp!

    SvaraRadera