torsdag 20 september 2012

Litet snedsteg

Det var faktiskt alldeles nyss jag grät hysteriskt i min säng. Fick ingen luft, hade förmodligen panik, möjligtvis även ångest. Jag insåg att jag alltid kommer bli lämnad i slutet vad som än händer, och på grund av det måste jag fortsätta försöka vara självständig och aldrig bero på någon. Sitter fortfarande och darrar fastän det var ett tag sen, vill även spy och längtar till imorgon.



Och det är nu jag undrar, var är ni? Var ni än är så är det redan för sent.

1 kommentar: