Tjaba! Stack till skolan idag för att göra engelska nationella! Gick väl helt okej. Tog en argumenterande text och skrev om att reklamering var bra. Hmm! Stack sen och köpte skitmycket bullar och sånt till klassen. Tycker att vi borde ta upp en tradition som vi hade förut då vi fikade en gång i veckan! Så jag kommer till mentorstiden, tar fram bullar. Stämningen är underbar! Per har inte mycket att säga, så jag ställer mig upp och ser på klassen. "Jaa, eftersom jag byter skola till nästa år så har jag köpt fika, så kanske det blir bra ändå." Alla tystnar. Rebecka och Sofia sitter tårögda, André ser ångestfyllt ner i golvet, Ludwig ser miserabelt oförstående omkring sig. "Varför?" frågar någon. Jag förklarar att jag inte mått så bra, mitt immunförsvar suger och jag är sjuk hela tiden. Kände att jag inte orkade dra upp att jag har varit en mentalt instabil deprimerad ätstörningsunge den här vintern, vill inte ge alla ångest och vill inte helt enkelt. Sen så började jag äta och försökte göra stämningen lite bättre av att prata om fika men ingen blev glad. Stämningen va hemsk! Till slut, med hjälp av Per som också försöker förbättra stämningen blir det lite bättre. Ja, förutom André. Han tittar inte ens på mig, han säger inget, han bara stirrar ner i golvet och jag vet inte hur jag ska reagera. Trodde inte folk skulle bry sig så mycket, speciellt inte han, varför skulle de liksom? Ah, whatever, går i alla fall och äter med dem och så. Lämnar rester av bullarna på lärarrummet. Kommer hem och inser att jag missat mitt tåg, nästa går om två timmar. Jag städar mitt rum och har panik. John-Eric får lugna mig för jag får nån sorts panikångestattack. Till slut fixade jag städningen, packningen och drog hem till Stockholm.
I Stockholm så stämde jag träff med Natta och Erik och vi stack till Espresso House och drack frapino. Berättade för dem om vad som hade hänt och allt och Erik såg massa hockey killar överallt. När vi väl gick därifrån så går vi på gatan och plötsligt stannar Erik upp. Tydligen har han fått syn på sin idol, Markström, som han avgudat i flera år! Tillslut tvingar vi honom att gå fram och be efter en autograf. Erik får penna och papper av mig och Natta och till slut går vi fram och Erik får en autograf, hahaha. Sen började han ringa runt till alla sina vänner och berätta om händelsen, hahaha, så jävla kul!
Sen stack jag hem helt enkelt, såg på Let's Dance med familjen och allt. Det var en intressant dag. Har snackat med André förresten, det är lugnt nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar